Ordet ”dörrhandtag” tryckt på 500 A4-ark.

Installationen bygger på en performance i vilken en man och en kvinna sågar varsin spånskiva i två lika stora delar. Den ena halvan ställs mot väggen och den andra lämnas över till motaktören. Denna del sågas sedan i två, varpå en del ställs mot väggen och den andra lämnas över. Detta upprepas till dess att spånskivan är för liten att såga i.

Två svarta rätblock byggda efter den mänskliga kroppens proportioner står vända mot varandra. Ett högtalarelement är placerat i brösthöjd på varje objekt. Från varje högtalare hörs ett hjärtslag.

Till ljudspåret har jag använt mig av kompositionstekniken ”phasing” (fasförskjutning) som är utvecklad av den amerikanska minimalistiska kompositören Steve Reich. Två (eller fler) identiska ljudloopar spelas simultant med den enda skillnaden att den ena är något långsammare än den andra. Detta resulterar i att synkroniseringen långsamt förskjuts och att rytmen ständigt förändras.Endast ibland synkroniseras de två individuella hjärtslagen till att bilda ett gemensamt hjärta.

Objekten är delar av böcker. Jag har frigjort bindningen på böckerna genom att skära bort pärmarna, och sedan skurit bort större delen av sidorna. Mönstret som framträder på objektens framsida är text i genomskärning.

”Spina” är den medicinska termen för ”ryggrad”. Jag tänker på objekten som kroppsdelar, och handlingen att skära sönder böckerna som en obduktion. Böckerna jag använder är billiga romaner från second hand-affär – glömda böcker, eller, ”döda” böcker.

Verket är en hylla med ett brinnande stearinljus på. Hyllplanet är av glas varpå en text är skriven för hand. Stearinljuset är den enda ljuskällan i rummet. Texten är en transkription av någon som återberättar en dröm. Den följer samma logiska struktur som drömmen, både narrativt eftersom den hoppar fram och tillbaka i tid och rum, och på sättet som den är konstruerad, med fragmenterade meningar och ord. Text inkluderad i verket.

”VI TRYCKTE LÄNGS VÄGGARNA HON OCH JAG / LÅTSADES VARA MÖBLER I ETT ANNARS TOMT RUM / LIKT LEKANDE BARN SMEKTE VI VARANDRA I ANSIKTET OCH PÅ HÄNDERNA / NÄR JAG SOMNADE DRÖMDE JAG OM HENNE OCKSÅ / SEN VAKNADE JAG SVETTIG OCH ENSAM / HON HADE LÄMNAT SPÅR EFTER SIG I FORM AV EN SVAG SÖTAKTIG DOFT OCH ETT FÅNIGT LEENDE PÅ MINA LÄPPAR”

Alla böckerna är romaner införskaffade i second hand-butiker. De är ihoplimmade tre om tre utifrån pärmarnas färg och storlek.

Fem dikter utskrivna på A4-papper. Orden är utskurna för hand och placerade i högar på golvet under respektive pappersark. Alla dikterna är skrivna av mig speciellt för det här verket.

Verket är baserat på Litteraturens Nollpunkt av Roland Barthes (Bo Cavefors Förlag, 1966). I en bibliotekskopia av boken hittade jag handskrivna anteckningar och understrykningar. I en annan kopia har jag med hjälp av Tip-ex raderat all text förutom den som var understruken i bibliotekskopian. Verket finns också i engelsk version (då baserad på utgåva från Hill and Wang, 1977).

The word “dörrhandtag” (door handle) printed on 500 A4 size sheets of paper.

The installation is based on a performance in which a man and a woman is cutting a particle board in half. One half is leaned against the wall and the other is handed over to the other actor. Then they cut this part in two, lean one half against the wall and hand over the other half. This is repeated until the board is too small to cut anymore.

In the piece I have used the composition technique ”phasing” developed by the American minimalist composer Steve Reich. Two (or more) identical sound loops are played simultaneously with a slight difference in tempo. Thus, they gradually shift out of unison, constantly shifting rhythms.

On the two objects, made in proportions after the human body, a speaker is placed in height of the chest. One heartbeat is heard from each object. Due to the phasing technique the rhythm between the two is constantly changing. Only sometimes it synchronize into one joint heart.

The objects are parts of books. By cutting off the covers I have uncovered the binding, then I have cut off most part of the pages. The pattern showing on the front of the objects is a cross-section of the text.

“Spina” is the medical term for “spine”. I think of the objects as body parts, and the action of cutting the books as an autopsy. The books are cheap novels purchased at second hand stores – forgotten books, or, “dead” books.

The piece is a shelf with a burning candle. The shelf is made of glass with a handwritten text on its top. The candle is the only light source in the room. The text is a transcription of someone re-telling a dream. It follows the same logical structure as the dream, both in narrative as it jumps back and forth in time and space, and in the way the text is constructed using fragmented words and sentences. Text included in the piece.

“WE PRESSED ALONG THE WALLS SHE AND I / PRETENDED TO BE FURNITURE IN AN OTHERWISE EMPTY ROOM / AS PLAYING CHILDREN WE CARESSED EACH OTHER ON THE FACE AND HANDS / WHEN I FELL ASLEEP I DREAMT OF HER TOO / THEN I WOKE UP SWEATY AND ALONE / SHE HAD LEFT TRACES OF A FAINT SWEET SMELL AND A SILLY SMILE ON MY LIPS”

All of the books are novels purchased at second hand stores. They are glued together three by three according to colour and size of the covers.

Five poems printed on A4-size paper. All the words are cut out by hand and placed in piles on the floor under each sheet of paper. The poems are all written by me exclusively for this piece.

The piece is based on Writing Degree Zero by Roland Barthes (Hill and Wang, 1977). In a copy purchased in a second-hand store I found handwritten notes and under-linings. In a new copy of the book I erased all the text, except for the text that was under-lined in the copy bought at the second-hand store.

Note that the images shown here are of the Swedish version of the book. Contact me for images of the English version.